En helt vanlig natt

Hmm, som vanligt tillbringade jag natten i sängen (förstås...), tänkande. Ja, jag gör faktiskt det. Kanske inte på världsliga problem och lösningar utan mer relevanta saker såsom hur Lokes skor kan bli så inih-lvete slitna så fort? Och varför Livia får sina jobbiga utbrott nästan varje natt? Och om jag ska lämna småbarnen på dagis även nu, för att det går mkt magsjuka överallt? (HATAR magsjuka, mer för varje barn jag fått...)


Efter Livias megautbrott kl 2.10 som slutade med diverse hot om t.ex Ipad-förbud idag och Silas tredje amningstillfälle vaknade jag som vanligt å kände mig helt slut. Ingen skönhetssömn inatt heller, attans, skulle behöva det känner jag.

Vanligtvis önskar man sig en massa prylar och annat skoj, men just imorse tänkte jag mest på hur man får en fyraåring att sluta vara så envis och lära sig att sova???
De två stora barnen har alltid sovit bra, vi har bara lagt dem och sagt gonatt och sen har de sovit. Enkelt. Rätt. Som det ska vara.
Men 2010, då vår lilla prinsessa Livia kom fick vi möta vår överman(?)... Från första andetaget visade hon att hon banne mig inte tänkte låta oss bestämma över henne...och sen dess har det varit ungefär så. Dåligt av er som föräldrar tänker ni och jag förstår er. Hade jag också gjort. Om jag inte hade mött henne. Det kan hända att det stämmer som sambon säger, att hon har fått envisheten efter mig, men allvarligt? Hon är ju värre än mig. Tror jag. Eller kanske inte när jag och hon har en fight. Till slut brukar jag ju vinna, men det är ungefär i den vevan då jag håller på att ge upp.
Behöver jag säga att hennes pappa är favoriten här hemma? När han tar bråken så har hon även betydligt större chans att få sin vilja fram...

Såhär trött kan man bli när man håller sin familj vaken nästan varje natt...