På väg hem från skolan

Här är lite bilder från igår. Jag hade hämtat Izabelle i skolan och Livia på dagis, det var strålande väder ute och vi njöt av den finaste septemberdagen i år!

Mina söta tjejer.

 

Livias vrålåk.

Izabelle

Gravida jag.

Finaste Bellan.

Mina älsklingar

Här är en bild på mina tre hjärtan! Lördagsgodis för stora barn och russin för små. ;-)

Shopping till mina tjejer :-)

Var på Kapp Ahl igår och kunde inte motstå den längre...har tittat ett flertal gånger på den super söta pälsvästen de har till småtjejer, och tänkt varje gång att det är onödigt att köpa den. Men så slank den med hem i allafall. Livia måste ju bara ha den. ;-)

Hittade häromdagen ett par vinterkängor och en underbar pälsmössa till stora tjejen också, vet inte varför, men jag är just nu helt inne på (fusk)pälsar! :-) Så här är en del av hennes vinter outfit, men hon har fortfarande ingen overall.

Små detaljer i vårt hem

Behöver jag nämna att jag inte är så mkt för massa starka färger, utan mer vitt, beige, brunt och grått. :-)

Syskonkärlek

Imorse vaknade Livia tidigt igen...hon sover riktigt dåligt på nätterna nu. Igår när vi skulle lägga oss så vaknade hon till, och fick därför sova hela natten mellan oss. Trots det så var väl klockan knappt 6 när hon vaknade. Som vanligt så försökte hon smita ur sängen för att gå och väcka sina syskon... Men jag hindrade henne. :-)

Så fort klockan ringt så gick hon till Loke (hennes stora idol...) och kröp upp i hans säng. Sen låg de och myste och konverserade. Givetvis så lyssnade jag, och man blir verkligen stolt när man hör dem tillsammans. Loke sa till Livia;
-Livia, du vet att jag är rädd om dig va?
Och hon svarade; -Mmmmmmm. (Hon har inte så bra koll på vad hon svarar, men ändå.)

Hihi, mina små godingar. De tycker så mkt om varandra, Loke och Livia verkar ha ett speciellt band till varann. Hon frågar efter honom framförallt, när barnen är iväg, och trots att han är hårdhänt mot henne så är han väldigt snäll och omtänksam.

Nu börjar Livia prata en del, hon vet hur djuren låter och hon svarar när vi pratar med henne. Vill hon ha något brukar hon komma och hämta oss och dra med oss dit hon vill, och sen säger hon; FÅÅ.  Kecke = Loke
Lälla = Bella
Boppa = Thompa
Momo = mormor

Vinteroverall inhandlad

En morgon förra veckan var det + 2 grader hos oss. Då bestämde jag mig att nu är det dags att köpa vinterkläder till barnen. Med tanke på hur jäkla kallt det faktiskt är i vårat fina land så tycker jag att det är viktigt med rejäla kläder. Skor och ytterkläder som håller vätan och kylan borta.
Vi tittade runt en hel eftermiddag i affärer, men det slutade med att vi köpte en overall till Loke från Didriksons, modellen Kilimanjaro.
Förra året hade han en grön Didriksons, så i år fick det bli en svart.
Synd bara att den här pojken sliter på sina kläder helt otroligt mkt. Efter förra säsongen hängde båda reflexbanden, och trots tvätt ett flertal gånger i 60 grader så var den allt annat än ren. Men som hans fröken säger; Loke är ett barn som tycker om att leka ute...och det tycker jag om. I vår familj är vi ute ganska mycket.

Nu behöver vi köpa skor och ytterkläder till Izabelle, men i år tror jag det blir jacka och termobyxa. Det känns som att hon börjar bli lite för stor för overall. Egentligen tycker jag att overall är bättre för att det inte blir kallt om midjan, men samtidigt förstår jag att hon inte vill ha det. Men men, vi letade till henne också, utan resultat. Didriksons tvådelade set i hennes storlek hade de inte fått in ännu, så vi får vänta.
Hoppas bara vi får tag på något, innan alla i hennes storlek tar slut.

Kantarellmys

Igår eftermiddag tog vi en promenad i det underbara vädret. Vi hade sett lite kantareller, så målet var att plocka dem. Barnen var jätteglada, och det var inga problem alls att få med de ut, plockandet i sig är poppis, och alla tre tycker om smörstekta kantareller.
Så lördags myset avslutades med kantarellsmörgåsar.

Lokes barnkalas

Igår var det dags för Lokes barnkalas. I år fick han ha det på Upzone. Det var 5 förväntansfulla småkillar som krängde på sig selarna. Sedan var det dags att klättra i banan. Det gick jättebra, alla var så duktiga och hade väldigt skoj. :-)

Efter klättringen var det lite godisjakt, barnen fick leta efter ledtrådar för att få sitt godis.
Tyvärr fick vi tvinga barnen att vänta lite med godiset, för Peter var iväg och hämtade Happy meals till allihop. Så efter Mc Donalds maten var det godis och presentöppning.

Vi var ute i nästan tre timmar, och hade sån tur med vädret! Solen sken och det var ett väldigt lyckat kalas. Det var en nöjd Loke hela eftermiddagen.
Han fick bland annat två Scooby Doo figurer, Lego ninjago, någon bil m.m.

Detta var den läskigaste delen, linbanan.

 

 

Ett stort plus till Upzone som utan några som helst problem fixade godiset speciellt till vårat kalas, allt var glutenfritt. :-)

Min älskade Loke :-)

Nu ska jag skriva lite om min son, Loke. Han är min goding, i perioder väldigt trotsig och busig, men helt underbar. Han är envis, rolig och kramig. Hans personlighet märkte jag tidigt. Han var tidig i sin fysiska utveckling, han ålade och drog sig upp till stående när han var 6 ½ månad gammal, och gick när han var 10 ½ månad. Men han pratade sent. Om jag inte minns helt fel så sa han bara tvåordiga meningar när han var 2 ½ år. Nu pratar han bra, men han lärde sig för ett par månader sedan hur man säger "R".

Min busunge, när han är sig själv.

Hur som helst, sommaren 2009 sa Loke att han hade ont i magen. Detta pågick i ca två veckor, så till slut så tänkte jag att jag får väl söka för det då. Så jag ringde BVC, och frågade om det kunde vara laktosintolerans, men hon tyckte det lät mer som gluten i sådana fall.
Vi fick en tid för ett blodprov. Någon dag senare ringde läkaren upp och sa att Lokes värden var väldigt höga, och att han nästan var säker på att det var glutenintolerans han hade. Värdet skulle nog ligga på max 6 har jag för mig, men Lokes var på över 100.

Jag blev helt chockad! Hade ingen koll på vad glutenintolerans var överhuvudtaget, "nåt med mjöl", var det enda jag visste. Och att en kusin och två kusinbarn till mig hade det.
Jag fick plötsligt hundra frågor, men vi blev hänvisade till Borås lasarett för ytterligare utredning.
Vi fick hem en kallelse där det stod bland annat att de skulle göra en tunntarms biopsi på Loke. Jag misstänkte att de tänkte köra ner en slang i halsen på honom, något jag själv har världens fobi för, så jag ringde genast till barnmottagningen dit han skulle för att prata med dem.
Jag var orolig för hur undersökningen skulle gå, och bad att de skulle söva Loke, men inte, "det brukar gå så bra så", svarade tjejen, och förklarade att de inte vill söva i onödan, och det görs inte i Borås, utan på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Det var ett par månaders väntetid dit, så det var ju inget alternativ enligt henne.


Jag hade sådan ångest för det som skulle ske med min son, usch, svårt att beskriva hur jag kände, men det var hemskt. Men alla runt omkring sa att jag var ju tvungen att se till så att det blev gjort, för Lokes skull. Och det förstod jag också, innerst inne. Men jag ville inte utsätta honom för något sådant hemskt.


Dagen för undersökningen kom, och vi gick till barnmottagningen, Loke, jag och Peter. Livia låg i min mage, jag var gravid i vecka 14 tror jag.
Väl där fick Loke något lugnande medel, och de förklarade hur det hela skulle gå till. När slangen väl var nere skulle han röntgas för att se om den var på rätt plats, och i sådana fall skulle de knipsa av en bit av tunntarmen för att skicka den på biopsi.


Loke fick lugnande, blev påverkad, skrattade och det såg ut som att han hade fått i sig ett par öl... Vi gick ner till röntgen, han fick sitta i Peters knä. I början gick det bra, men sedan fick han syn på röntgen kameran och snedtände på det lugnande medlet, och började skrika och gråta. Vi fick hålla fast honom och någon tvingade ner slangen. Det lät som om han inte fick någon luft, han fick lite panik och det lät som om han skulle spy... Jag fick också lite panik av att se vad han fick genomlida, och strax därefter skulle han röntgas, så jag fick gå ut och vänta, eftersom man inte får vistas därinne när man är gravid. 

Där satt jag, mitt i mina humörsvängningar, grät, och hörde hur min son skrek i förtvivlan och bara ropade "mamma, jag vill att mamma ska va här"...

När jag äntligen blev insläppt i rummet igen slängde sig Loke runt min hals. Det var en skön känsla att äntligen kunna skydda honom mot allt ont...
Strax därefter berättade läkarn att de hade försökt att ta en provbit från tarmen 6-7 gånger (fler än de brukar), men ändå inte lyckats...GRRRRRRR, nu var jag arg och besviken!

Tänk att han fick genomlida allt hemskt, helt i onödan! Så efter detta var det bara att invänta en tid från Drottning Silivias barnsjukhus i Göteborg, då han skulle sövas...den tiden jag ville haft från början, men som det var låååång väntetid till.

Drottning Sivlias barnsjukhus
Dagen för sövningen kom, och det gick bra. Det jobbigaste var när vi kom dit, och Loke som givetvis var rädd för sprutor och allt annat vägrade. Till slut fick Peter hålla fast honom i sin famn, medan läkaren höll masken mot hans ansikte tills han somnade. Det var jobbigt att se att hans ögonrörelser blev långsamma och att han bara somnade in.

Vi fick gå ut och sätta oss för att vänta på att det skulle bli klart. Det tog drygt 30 min. Sedan kom de ut och hämtade oss, och vi fick sitta bredvid hans säng på uppvaket. Där låg min prins och sov, i sina svarta mjukisbyxor och en vit liten sjukhusrock, med en syrgasmask framför ansiktet. <3 Det tog ett par minuter innan han ville vakna.

När han börjat piggna till lite fick vi komma tillbaks till avdelningen vi var på först. Där fick han äta piggelin, och sedan pannkakor. Han fick också en liten låda med några plåster och sjukhusleksaker. De tog bort nålen han hade i handen, och efter en stund fick vi åka hem igen. Han var så duktig, min lille Loke. Jag är stolt över honom!


Nu, snart två år senare mår Loke bra igen. Men det har varit en lång väg hit, med mycket magont. De senaste månaderna har varit ganska bra, nu säger han bara att han har ont i magen kanske en gång i veckan.

Livia kör fyrhjuling

Nu har hon lärt sig. Livia körde fyrhjulingen själv igår (eller ja, Peter gick iofs jämte...). För bara ett par dagar sen var hon rädd för den. Då trodde vi inte hon skulle våga åka på den.
Så söt, 17 månader och kör redan. :-)

Vi har flaggstång.

Vi är numera ägare till en flaggstång. Både Peter och jag har hela tiden velat ha en, och nu äntligen är den uppe. Vi köpte en vimpel och en flagga, och första gången vi använde flaggan var på Lokes födelsedag. Han fick äran att hjälpa till att hissa upp den, det var stort för honom.
Snart fyller de andra två stora barnen år, och givetvis ska även de få prova på att hissa den på sina speciella dagar. En liten tradition som vi startade precis, som barnen gillar. :-)

I vår familj har vi ju många födelsedagar på hösten, jag fyller i augusti, Loke september, Izabelle och André i oktober och lillen ska komma i november... Så numer kommer det flaggas för fullt här på hösten! ;-)

Hurra hurra, för det har varit Lokes födelsedag!

Häromdagen fyllde vår älskade Loke 6 år! Tänk att han har blivit så stor, min lille kille. Men tiden går ju fort. Kanske får börja inse att han inte är så liten längre?!
Dagen innan han fyllde år sa han att var pirrig i magen, och undrade hur det kom att bli sedan, när man har fyllt 6... ;-)
Helgen ägnade vi åt att fira honom. Hans dag började med att Peter, jag och tjejerna gjorde i ordning frukost åt honom, som vi serverade honom på sängen. Han fick sina paket av oss, lite pysselsaker, ett spel till hans DS, och ett till Wii. Han blev glad och nöjd, för honom var det stort att fylla 6 år.
Samma kväll hade vi kalas för Loke med de flesta i våra familjer. Min mamma, ena bror, Peters mamma och systrar med familjer var här. Loke fick en klocka, pengar, en Star wars dräkt, kläder, lego, pysselböcker och ett DS spel.
Vi hade gjort en tårta på en färdig glutenfri botten, som vi fyllde med chokladpudding och vaniljsås, och garnerade med masipan, ljus och chokladflingor.
Samma kväll sa Loke att det var den bästa födelsedagen han haft. :-)
Någon dag senare kom morfar med respektive och gav honom ett till DS spel, så nu har han 4 st.

Tack till våra snälla familjer för de fina presenterna, och för att ni gav Loke en bra dag. :-)

 

 

Bebis-förberedelser

Imorgon är det 8 veckor kvar tills lillkillen ska komma ut. Som vid de andra graviditeterna så vill jag att allt ska vara i ordning när han kommer, så man bara kan ägna sig åt mys med barnen och sambon då.
Vi kom på den smarta idén att nästan alla i familjen skulle byta sovrum, så just nu är det ett enda stort byggprojekt här hemma. Izabelles sovrum är det enda som är klart. Jag, Peter och de två små barnen ska dela på ett, och Loke och André ska dela på ett.
Nu tjatar jag lite extra på min kära sambo att han ska greja i vårt blivande sovrum, så att det i första hand står klart i november. Inte jätteroligt att sova bland slipdamm och virke med en nyfödd... Jag längtar så tills det är helt färdigt och jag får städa, bädda rent osv. :-)


Vi var och hämtade ut de två sista delarna till vagnen nyligen, en ligg- och sittdel, och köpte då även ett babyskydd samt en Leandervagga. Jag har alltid velat ha en sådan vagga till de andra, men tyckt att det varit onödigt, men äntligen! Sååå fin! I love <3 Babyskyddet blev en svart Akta Graco med bas till. Vi behövde en som passade på vagnen, och hade den eller Maxi Cosin att välja på. Jag tycker designen är snyggare på Aktan, den är billigare och har fempunktsbälte i, istället för tre. Så valet var ganska lätt.

Så förutom att det är kaos här hemma så har vi i allafall det mesta inför bebisens ankomst. Kläder har han (så roligt att spana på killgrejer nu...), vagn, bilstol, vagga m.m. Nu saknas det bara en klassisk marinblå filt från Polarn o pyret. Livia har en röd sån som sin snuttefilt, och jag vill att även han ska ha en.
Så nu är det bara att packa väskan och vänta på förlossningen! ;-)