Här kommer lillkillens förlossningsberättelse;
Jag hade förvärkar i ett par veckor innan bf (torsdag den 3 november). De andra barnen har kommit 10, 11 respektive 3 dagar efter bf, så jag var inställd på att få vänta några dagar extra även denna gången.
Men på tisdagkvällen fick vi för oss att vi skulle försöka få igång förlossningen genom ett av alla "knep" som man brukar bli rekommenderad...och kl 23 somnade vi.
3 timmar senare, vaknade jag av att jag hade lite förvärkar med 10-20 minuters mellanrum. Jag låg kvar i ca två timmar och slumrade till lite emellanåt.
Vid fyratiden gick jag upp i hopp om att förlossningen hade startat. Tänkte att de andra kunde få sova vidare. Jag låg på soffan fram till kl 6, då kom Peter och Livia ner. Sedan stannade det nästan av och jag fick någon värk varje halvtimme, men bara någon enstaka gjorde ont.
Så höll det på hela dagen, och jag var orolig för att jag skulle få ha det så i ett par dagar.
Vi putsade alla fönster och höll igång.
Kl 15 började slemproppen att gå, och på eftermiddagen gick vi ut på en promenad, men bara en liten runda för jag hade ont emellanåt.
Kl 21.13 fick jag en lite kraftigare värk, och mitt i den gick vattnet.
Peter ringde in till förlossningen, och de ville att vi skulle komma in inom någon timma.
Jag duschade och packade det sista. Vi ringde min mamma som kom hit för att passa barnen.
Vattnet forsade, så det var bara att byta kläder igen...
På vägen in till förlossningen började jag få smärtsamma värkar, och först då blev de regelbundna.
Kl 23.20 blev vi inskrivna. En barnmorskestudent undersökte mig och jag var öppen 5 cm.
Vi fick komma till ett förlossningsrum. Jag förklarade klart och tydligt att jag ville ha ryggbedövning och bäckenbottenbedövning denna gången, men kände att de hela tiden drog ut på det, som om de inte ville ge mig det... :-(
Efter en stund erbjöd de mig någon annan form av smärtlindring än epiduralen, ont som jag hade så tog jag vad jag fick. Tror att det var någon spruta runt livmoderhalsen. Jag tyckte inte att den hjälpte iaf.
Efter en timme där så tyckte jag att det kändes som om han var på väg ut, så jag bad dem att undersöka mig. Nu var jag öppen 7 cm och hans huvud stod långt ner, men de bad mig att vänta med krystandet.
En stund senare hade jag även fått sterila kvaddlar i ryggen, pga att jag hade sjukt ont där. Har aldrig haft så ont i ryggen tidigare!
Det brände till när de hade lagt dem, och jag tyckte inte heller att de hjälpte.
Till slut efter mkt kämpande kom äntligen vår son ut. Ryggvärken fick en förklaring; han föddes i vidöppen hjässbjudning, vilket innebär att han tittade uppåt istället för neråt som de flesta bebisar brukar göra. Han tittade också rakt fram istället för neråt sitt bröst. På grund av att han kom så så brukar man få väldigt ont i ryggen, samt att förlossningen kan ta längre tid och bli jobbigare, vilket jag också tyckte.
Vår kille föddes kl 01.34 på sin BF-dag den 3:e november 2011. Han var 52 cm lång och vägde 4180 g. En knubbig liten goding! ;-)
