Hål i öronen

Idag hände det. Äntligen. 

För ett par månader sen var vi iväg för att ta hål i öronen på lilltjejen som snart fyller fyra år. Den gången vägrade hon när hon satt sig på stolen. Sedan dess har hon tjatat om det när hon sett storasysters örhängen. 

Tänkte att vi kunde göra ett nytt försök idag, solen skiner, det är fredag och till och med Livia var ju på bra humör! 

Efter ett helt normalt mindre kaos här så lyckades vi komma iväg, de tre små och jag. 

Efter att ha handlat så gick vi till frisörsalongen för att ta hål.

Livia satte sig, såg lite nervös ut (kanske för att hon såg att jag var det...), men när de förberett så var den ena killen alldeles för snabb, så han tog det ena hålet innan det andra... Smart. På en rädd och envis fyraåring. 

Det gick dock ganska bra. Hon blev sur och ledsen efteråt men det mutades bort ganska bra av hennes mamma. ;)

Såhär blev resultatet. :)

Jobb(iga) tankar

Idag (och hela förra veckan...) blåser det storm här. Tur att man är föräldraledig så att man nästan kan stanna inne hela dagen. Förutom att vi ska till bvc med minstingen idag, samt att vi behöver hämta hem alla barn som är på vift i skolan och på dagis.

Det blåser så mkt att Silas nästan vaknar. Han behöver sova (eller jag behöver den lilla tiden han sover...), då han var förkyld hela förra veckan, stackarn kunde ju knappt andas genom näsan pga alla snorbobbor som täppte igen hans små näsborrar.

Nu när det bara är ett par månader kvar tills lillen ska in på förskolan börjar jag få världens ångest, vad ska jag göra sen? Ska iofs bli ganska roligt att träffa vuxna människor och att göra annat än att byta bajsblöjor. Dock kommer jag sakna mina små enormt, men förmodligen är det väl jobbigare för mig än dem.
I fredags fick vi faktiskt platserbjudande från dagis, Silas kommer in på samma som de andra små! Wiiiiihuuuuuu!
Jag har lite idéer om vad jag kanske skulle vilja jobba med, vet bara inte om det går att lösa det, jag skulle inte läst den gymnasielinjen jag gjorde. Nu i efterhand är det ju svårare att skola om sig.

Fotostenar

Vill passa på att visa er mina fotostenar som nu går att beställa.

Välj ett personligt foto och text eller ett färdigt motiv. Här är ett urval av bilder;

 

 

 

 

Färdigt motiv 149:-

Personlig sten 249:-

 

För beställning eller övriga frågor kontakta mig på lindenevelina@hotmail.com

Misstänkt gnagare

Det här hittade jag på golvet igår...min första tanke är; Var fan är resten av kortet?

Undrar också vem som är skyldig, men mina misstankar går genast till...

 

...Silas...alternativt nån liten mus som bor här i väggarna.

Efter en genomgång av hans mun är han dock numer på sannolika skäl misstänkt.

 

Imorse gnagde han även på gummit på tvättmaskinen...ok att han håller på att få fler tänder, men ändå? Han vägrar ju maten?

 

 

Här har ni en av anledningarna till min nattliga vakenperiod igår... Vet inte hur åttaåringen bär sig åt men antar att han klättrar och rullar oftare än att stå på fötterna. Hursomhelst så blir man ju lite knäckt när man köper skor av ett bättre märke (i förhoppning om att lillasyrran ska kunna ärva förstås, men som egentligen aldrig händer...).

Hur fasen får man ungen att inte slita ut skor så att det ser ut som om de har blivit totalt trashade? I somras köpte vi H&M:s billigare kopia av Converse, 1,5 vecka såg dem ok ut, sen fick man skämmas för hans dojjor ända fram tills dess att han (äntligen) slitit ut dem fullständigt ett par veckor senare.

 

Det är stor skillnad på hans systrar...när Izabelle har använt sina skor lika länge som Loke så ser hennes fortfarande bra ut. Så i vår familj så köper vi bara hen-vinterkängor och hen-termobyxor...

Tur att Loke inte är äldst, för ingen kan ärva kläder efter honom. Förut kunde han ha ett par jeans i snitt tre gånger innan det var hål på minst ett knä. Det har iaf blivit bättre.

Tips om hur man får honom att inte slita ut kläder så fort mottages tacksamt!

Ja, jag har lappat, å lappat hans jeans, men efter ett antal limningar finns det inget hopp för dem längre, så då åker dem i soporna.

En helt vanlig natt

Hmm, som vanligt tillbringade jag natten i sängen (förstås...), tänkande. Ja, jag gör faktiskt det. Kanske inte på världsliga problem och lösningar utan mer relevanta saker såsom hur Lokes skor kan bli så inih-lvete slitna så fort? Och varför Livia får sina jobbiga utbrott nästan varje natt? Och om jag ska lämna småbarnen på dagis även nu, för att det går mkt magsjuka överallt? (HATAR magsjuka, mer för varje barn jag fått...)


Efter Livias megautbrott kl 2.10 som slutade med diverse hot om t.ex Ipad-förbud idag och Silas tredje amningstillfälle vaknade jag som vanligt å kände mig helt slut. Ingen skönhetssömn inatt heller, attans, skulle behöva det känner jag.

Vanligtvis önskar man sig en massa prylar och annat skoj, men just imorse tänkte jag mest på hur man får en fyraåring att sluta vara så envis och lära sig att sova???
De två stora barnen har alltid sovit bra, vi har bara lagt dem och sagt gonatt och sen har de sovit. Enkelt. Rätt. Som det ska vara.
Men 2010, då vår lilla prinsessa Livia kom fick vi möta vår överman(?)... Från första andetaget visade hon att hon banne mig inte tänkte låta oss bestämma över henne...och sen dess har det varit ungefär så. Dåligt av er som föräldrar tänker ni och jag förstår er. Hade jag också gjort. Om jag inte hade mött henne. Det kan hända att det stämmer som sambon säger, att hon har fått envisheten efter mig, men allvarligt? Hon är ju värre än mig. Tror jag. Eller kanske inte när jag och hon har en fight. Till slut brukar jag ju vinna, men det är ungefär i den vevan då jag håller på att ge upp.
Behöver jag säga att hennes pappa är favoriten här hemma? När han tar bråken så har hon även betydligt större chans att få sin vilja fram...

Såhär trött kan man bli när man håller sin familj vaken nästan varje natt...

Nytänk i bloggen

Jag har nu bestämt mig för att ändra min blogg en del. Kommer inte bara visa "facebook"-varianten utan en lite mer oglamorös sida av småbarnslivet. Detta för att jag tror att fler faktiskt vill läsa om hur andra familjer har det, kanske särskilt storfamiljer.